shoubo

Nyss hemkommen ifrån malmö där det var fullt av rörelse. Har vart på ett värdelöst seminarium, ätit falafel, suttit i en park, vart på konsthallen och sett på konstfilm m.m. Insett ännu en gång hur pretto konstvärlden kan vara osv. men malmö var grymt. Känns som världens största stad jämfört med svalöv.

Nu sitter jag här, fortfarande lite bakis och allmänt utmattad efter gårdagens bravader, och känner mig lite sådär lagom vemodig.

Har tänkt mycket på det här med att ta tag i dagar. Förra helgen hade jag en dag som jag verkligen inte ville skulle hända, ville bara ligga kvar i sängen och njuta. Nån sa till mig att jag är en vuxen människa som själv bestämmer vad jag gör av mina dagar, men är det inte just för att jag är en vuxen människa som jag måste dra upp mig själv ur sängen? Iaf, din beskrivning av hur man inte tar tag i en dag har fastnat i min hjärna. Man dricker te, lyssnar på musik, kramas, tar en promenad, äter lite mat, väntar in tiden.

Men tydligen finns det massa måsten - bra och dåliga måsten - jag måste skapa, göra film. Jag måste ringa den, jag måste maila den, jag måste träffa den. Det är min framtid det handlar om.

Håll käften, du behöver nog lite alkohol.