Göteborgs Film Festival
Film, fest, förälskelse, franskabagerier, fruktansvärt fantastiskt!
Lördag.
Vaknar av ett sms som säger att jag inte behöver vakna än. Två timmar senare. Vaknar av ett samtal som säger att tåget går om en halvtimma - better hurry up. Beslutsångest. Jag reser mig upp ur rödvins ångorna och hoppar på. Falafel, cinemateket och alldeles för mycket kaffe. Följer med prinsessan till kronprinsen . Mat, prat och prat. "Du wenander, ska vi inte fyllna till?" Skumpan flyger fram som ifrån ingenstans och hon är glad. Taxi, klubb och 30-års kris. Vilse i natten på malmös gator, på jakt efter en morgontidning. I drömmarnas värld skjuter dom heroin, men jag är spruträdd. "Godmorgon, jag har fixat frukost". Livet är fint när man har en vän som prinsessan.
Märkväl tiden, det är morgon.
Den tjocka dimman har legat över oss i nästan två dygn nu. Mina gamla sömnproblem från barndomen är tillbaka, skillnaden är att jag nu vet varför. Det handlar om något jag alltid saknat, och det handlar faktiskt inte om dig. Min hjärna är på högvarv just nu, det finns så mycket och fundera på här i livet och vilket man inte kan i sömnen. Imorse drömde jag en mardröm och vaknade kallsvettig för första gången på kanske 10 år. Jag var tvungen att ligga kvar i sängen och drömma klart drömmen i vaket tillstånd. När jag legat där i runt en halvtimma var problematiken löst och hade jag totalt glömt bort vad allt handlade om. Vilken märklig känsla. Jag vet inte, jag känner bara klyschor för tillfället. Efter regn kommer solsken, shit happens, life goes on och när man har förlorat något stort, får man tillbaka något mycket större. Listan skulle kunna fortsätta i en hel evighet, men jag vill gärna gömma den nånstans säkert. Jag hatar att jag är min egna lilla psykolog som analyserar mig själv i tredje person. Man får en känsla av utanförskap och en overklighet. Jag hatar också nedvärderare som klappar mig på huvudet och nyper mig i kinderna. Är det 2000-talets gentlemannaskap? Jag fattar inte varför vissa har ett behov av behandla mig som underlägsen. Det är nästintill perverst.
Jag trodde inte det var möjligt
att vakna upp med ett leende på läpparna. att dansa igång sin dag. bara jag och musiken mitt bland fälten. jag är lycklig.
Iris låda
Finns hon på riktigt? Skenet bedrar. Jag är en svartsjuk kossa och hon en ängel. Ont i bröstet, får inte tillräckligt med luft. Jag kan inte nu, men sen. Men snälla, var lite mindre dramatisk. Lämna inte biljäveln på tomgång. "Vår bil", men tydligen ert liv. Jag kan bara finnas där i periferin som någon att utnyttja. Hur lyckades du bli en sån kass pojkvän? Kyss mig, det är okej med din tjej. Moralkaka, med en underliggande smak av bitter mandel.
*
Vad har jag gjort för att förtjäna det här?
