du tillhör inte mig
Ett regnigt och rått göteborg. Surrealistiskt att vara här - tog en lång promenade runt stan och fattar ingenting. Jag hör inte ihop med det här längre, jag har kommit någon vart. Det känns skönt. Samtidigt gör allt så fruktansvärt ont, allt är förknippat med nått, nån. Jag försöker utsätta mig för de platser som ligger närmast hjärtat och närmast smärtgränsen, för att på något sätt komma vidare. Tror inte det hjälper, men kanske ger mig lite inspiration - eller rättare sagt har redan gett mig inspiration. Jag ser mig hela tiden om efter ett välbekant ansikte. Jag vill bli bitter, bitter som in i helvete, för att skriva på mitt och elins bittra manus. "Man kan göra en film av det här". Fan, vad den här staden är ombytlig. Gammalt faller bort och nytt tar med storm steg över. Göteborg i oktober - den ultimata depressionen.
Så här i efter hand.
Kan jag blogga om en annan kväll som utspelade sig förra lördagen - tacodinner/rullstols/gaffa-fest! Mitt kök, fint folk, massvis med mat och gaffatejp - kan det bli bättre?
tacodinner!
sallad
årets bild - rullstolsbunden felix rotar i kylen
maria pyntar min vägg med gaffa
ingen kommentar
Read me!
Här sitter jag, en av de få som är kvar i svalöv - åker om några timmar hem tll göteborg. I torsdags var det höst fest - temat var saker på t. Jag var väldigt på lyset och hade den mest oförklarliga kväll någonsin - kan tyvärr inte gå in på fler detaljer för min egen skull. Jag kom iaf hem vid sådär kvart över 6 på morgonen och gick upp klockan 9 för att gå på en skripta föreläsning - jippie. Kul att hälften var där och de flesta fortfarande fulla. Vad är blott en bal på slottet?
tidning
tepåse
tokyo
tanzen
tusentals skrikbilder på min kamera
Alla i teater ligger med varandra - och alla andra - för gemenskapens skull
Jag önskar jag var nån helt annanstans. Jag måste få tag på dig annars dör jag. Jag vill vara nära dig och ingen annan. "Jag såg att du ringde i natt" - medan "jag" låg naken brevid nån annan som "jag" älskar. Du har förstört allt, jag har förstört mer.
one minute
Inspelning av min minutfilm idag efter en hysterisk förproduktions vecka.
Börjar bra med att ljudkillen försover sig och skådespelerskan blir magsjuk. Vi kom iallafall iväg till lund till slut och spelade in i en fin liten etta.
Jag är grymt nöjd med fotot - hoppas bara att jag kan få ihop filmen och att den blir en minut. Ska snart ner i det röda rummet och börja klippa den, spännande värre.
on location.
3 kilo kött.
Filminspelning i malmö igår - marcus minutfilm. Helt underbart kul faktiskt.
Vi filmade i ett kollektiv som var så grymt coolt, en helt galen lägenhet verkligen.
Vi fyllde ett av deras rum med uppmot 200 värmeljus + en jäkla massa kandelabrar.
Rasmus spelade en riktig skitstövel som satt och mumsade på ett köttberg hån skrattandes medans han kollade på bilder av svältande barn - yes!.
Det blev ungefär 100 grader varmt pga alla ljus och att vi tejpat för alla fönster med svarta soppsäckar - men, men det var det värt.
När vi väl drog oss hemåt vid halv tolv snåret så hade marcus så trevligt på vår lilla förfest i bilen att han körde mot kalmar istället för lund vilket resulterade i att vi åkte helt totalt vilse. Och att vara helt totalt vilse på den skånska myllan är inte något man helst vill uppleva - som tur var hade vi spriten som underhållning. Efter elin skällt ut några stackars ungdomar mitt ute i ingenstans så hittade vi äntligen hem till svalöv iallafall.
Jag får sån ångest när jag ser vart jag bor nånstans - mitt i massa fält, helt instängd - urs.
a cause des garçons.
Var allt jag ville säga! 90-tals disco - kom som du minns det!
happy tree friends.
Väl hemma igen fixade jag storkok och middag för fyra. Vi diskuterade vad som var mest ångestfullt med att bo i svalöv
- pressen att vara kreativ 24/7 eller att vara isolerad ifrån "the real world".
Vidare gick vi till gabbe och stefan där stämningen var på topp, fast jag hamnade snart hemma hos marcus och sjöng snappsvisor.
Grön var nästa stopp, där det dansandes ända in på småtimmarna. Trots att nån fick en håkan-psykos och vägrade spela någonting annat än håkan hällström, helst komigen lena fem gånger på raken.
Nu ska jag försöka att jobba med min minutfilm - ska skapa ett träd av filt och garn - you'll see what i mean.
gabbe och hannes
hos marcus
fuck the pain away.
Igår kväll.
Hade ett två timmar långt telefonsamtal vilket resulterade i svullna ögon och salta kinder.
Hade ett möte och storyn till kortfilmsprojektet blev klar.
Skrattade åt underbara johanna som såg grym ut i en gudfadern inspirerad ljussättning.
Nån kom över och drack te, lyssnade på ali från mali och spelade film memo
Och elin kom tillbaka - yes!
Johanna
vem är avsändaren?
Hopp, här sitter man och väntar på två slöfockar som försovit sig. Vi ska göra en ljusuppgift som vi fått av vår sexist/rasist till gästlärare - wonderful! Nä, men ljus är faktiskt kul - det som gör fotografen unik sägs det.
Känner att jag skriver i ren uttråkning, men va fan jag skriver ju iallafall.
Vad gör man annars då? Håller på med min jäkla minutfilm som alla kommer störa sig på och undra "vem fan är avsändaren"? Men sånt är livet när man försöker vara nått och göra nått.
Oj, vilken bitter morgon det verkar vara - inte alls, solen skiner och jag dricker te. Kunde inte vart bättre!
Söndagsångest?
Icke! Trots den sena uppgången har jag varit så fruktansvärt flitig.
Jag har b.la:
Tagit en timmes promenad till svalövs enda sjö, som är helt totalt konstgjord, och suttit på den själlösa stranden.
Färg korrat och redigerat min och elins ploj film, sex and the city meets coffee and cigarettes.
Scannat och börjat på illustrationen som ska bli inbjudan till min mammas disputation.
Talat i telefon med min mormor.
Varit på ica osv.
Jag har indeed tagit itu med den här dagen.
Panorama
Nu sitter jag här, fortfarande lite bakis och allmänt utmattad efter gårdagens bravader, och känner mig lite sådär lagom vemodig.
Har tänkt mycket på det här med att ta tag i dagar. Förra helgen hade jag en dag som jag verkligen inte ville skulle hända, ville bara ligga kvar i sängen och njuta. Nån sa till mig att jag är en vuxen människa som själv bestämmer vad jag gör av mina dagar, men är det inte just för att jag är en vuxen människa som jag måste dra upp mig själv ur sängen? Iaf, din beskrivning av hur man inte tar tag i en dag har fastnat i min hjärna. Man dricker te, lyssnar på musik, kramas, tar en promenad, äter lite mat, väntar in tiden.
Men tydligen finns det massa måsten - bra och dåliga måsten - jag måste skapa, göra film. Jag måste ringa den, jag måste maila den, jag måste träffa den. Det är min framtid det handlar om.
Håll käften, du behöver nog lite alkohol.
random.
Kvällen fortsatte med lite födelsedagsfirande på 26A och securitas kom förbi. Vi förfyttade oss till brun (för er i "the real world" så är det en studentkorridor) där det dansades frenetiskt och utbyttes diverse blickar.
Idag bär det av till metropolen malmö för första gången sedan jag flyttat till skåne, lite skrämmande med "storstan" - så mycket folk. Jag har vant mig vid att var man än går så kommer man fram till ett fält.
Livet är så enkelt här på landet, eller inte.
(har lyssnat på random med lady sovereign tre gånger i rad nu, vilken låt asså)
Cuba fest.
Elin och Felix posar framför kuba-väggen.
Så mycket att berätta!
Fast det finns inte en chans att jag orkar skriva det här - kanske. Men idag har iallafall jag och Elin haft en total hel productions dag som vi kallat "secret productions", och nej det är inte en porrfilm. Vi får se hur det blir, men jag är skit nöjd med dagen. Att filma är verkligen det roligaste man kan göra! Känns skönt när man valt rätt i livet för en gångs skull. Urs, nu blir det för mycket skrytande. Allt är inte bra på folkhögskola, bara nästan allt!
meet mii in wii.
Nått sattes iallafall igång i min idémaskin till hjärna igår natt och nu har jag plötsligt en uppsjö av dystra historier. Får se om det blir något användbart, måste få ner det på papper först.
Anteckningsblocket vid min säng är annars min bästa vän just nu. Inatt skrev jag dock någonting väldigt oläsligt - typ Re ka j ack. Den kommer snart till en biograf nära dig, promise.
Sångfågeln från Svalöv har tappat sin röst.
Ring mig inte, fastän det vore trevligt kan jag nog inte svara. Jag är i princip stum. Man kan lätt tro att jag festat 24/7 och vart herren på täppan - och därmed skrikigt högst. Men icke, jag är en mespropp som fått en liten halsinfektion. Annars är allt bra, livet på den skånska slätten är både långsamt och intensivt. Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig ganska snurrig av alla intryck - personer, alkohol, dialekter, filmer - you name it.
